Veckokrönikan: När ska vi lagstifta mot "Hets mot bloggosfär"?

Den här frågan har varit uppe förut, och kommer garanterat att komma upp igen. Svaret förblir dock detsamma varje gång; om människor skriver elaka saker i sina bloggar är det människorna som är elaka och inte blogg-fenomenet i sig.

Jag är i och för sig inte helt säker på att Ann-Charlotte Marteus text i Expressen igår i grunden är menad som ett anfall mot bloggosfären. Hon tyckte kanske bara att Beatrice Ask fått lite väl mycket skit och ville träda fram till hennes försvar. Men artikeln kommer att tolkas som en rejäl känga till allt vad bloggar heter, var så säkra. I synnerhet i den senare delen av artikeln rasar hon mot fenomenet bloggare.

"Det finns klokt resonerande, självständiga bloggröster. Antar jag. Fast jag hittade bara pöbelmakare. Blodvittrande, maktberusade pöbelmakare."

Jag förstår om Beatrice Ask kände med dem hon talade inför, och många av dem som spyr ur sig okvädningsord i sina bloggar vet nog inte i vilket sammanhang som uttalandet gjordes. Men som justitieminister så kan man inte säga en sån sak som hon gjorde, så enkelt är det. För att svara på Marteus påstående i artikeln – nej det är inte oförlåtligt. Men man får skit, i stora mängder. Så har det alltid varit och det har ingenting med någon bloggosfär att göra, även om det givetvis blir extra påtagligt i dagens informationssamhälle.

Informationsutvecklingen till trots, så fungerar bloggosfären i stora drag inte annorlunda än någon annan uppretad folkmassa. Det börjar med att kritik, ofta väldigt saklig sådan, framförs. Sen får det oftast effekten att andra hänger på, då ibland med mindre saklig kritik. I de senare leden i informationskedjan är alla inte alltid lika pålästa i fallet. Men de blir likväl upprörda, och visar det i det här fallet genom att blogga.

Om Beatrice Ask stått på tinget under tidig medeltid och sagt något dumt hade hon fått utstå samma burop som hon får utstå nu. Skillnaden är att idag kommer buropen i digitalt format.

Så snälla Marteus, sikta lite bättre med kritiken istället för att skjuta vilt mot allt som har med bloggar att göra.

Det finns resonerade, insatta bloggkritiker. Antar jag. Fast jag hittar bara dem som inte vill se helheten.

Varför så lite fokus på ”Modebloggarna”?

Jerry Silfwer, alias Doktor Spinn, tog sig i dagarna an uppgiften att gå igenom de svenska modebloggarna. Ett bra initiativ tycker jag.

Inom vår ”sfär” får Kenza, Blondinbella och de andra relativt lite uppmärksamhet. De nämns visserligen då och då, som en kort referens eller i samband med att Veckorevyn delar ut något bloggpris. Men med tanke på att dessa unga damer drar fler besökare per dag än många av oss andra bloggare gör på ett år så tycker jag att de borde vara på agendan oftare.

I gammelmedia syns de ofta. Men då i fel sammanhang (läs Aftonbladet Klick). Det är ju inte skvaller jag vill ha, utan analys.

Jag gissar att motivet till ”modebloggarnas” skrala publicitet är att många av oss inte riktigt tar dem på allvar – de hör inte riktigt hemma i vår ”sfär”. Men här måste vi försöka se utanför bubblan. För mannen/kvinnan på gatan är detta exakt vad en blogg är – en slags dagbok eller vardagsbetraktelse.

Så är det faktiskt fortfarande – det är bara att gå ut på en promenad och fråga slumpmässigt utvalda om ni inte håller med. Sen går ju utvecklingen givetvis framåt, och allt fler blir medvetna om att en blogg är ett mångsidigt verktyg som kan användas på otroligt många olika sätt. Men det går kanske inte riktigt så fort som vi ibland vill tro.

Ytterligare en intressant aspekt på ämnet är namnet ”modebloggare”. Precis som diskussionen kring Jerrys inlägg är inne på, så handlar ju väldigt många av de bloggar som går under detta namn inte alls om mode. Är det kvällspressen som är ansvarig för denna felaktiga kategorisering, eller finns det eventuellt någon annan förklaring? Kanske kan vara ett ämne för ett uppföljande inlägg, om någon känner sig manad.

SD oroväckande starka inom sociala medier

Jag var inte ensam om att behandla artikeln i dagens SvD om politikers engagemang i sociala medier. Artikeln har varit het potatis i såväl bloggosfären som på Twitter idag. En av de som diskuterat artikeln är moderaten Kent Persson, som menar att media är fixerat vid politisk position istället för politiskt innehåll.

Det är dock inte Perssons kritik till media jag valt att ta fasta på, utan en annan intressant reflektion han ger uttryck för i sin blogg.

"I de socialamedierna spelar det mindre roll vem du är. Det viktiga är vad du har att säga."

Persson menar att detta är bra, vilket det i grunden givetvis också är. Men det medför också vissa faror.

En annan artikel som har fått en del uppmärksamhet i dagarna är nämligen Jan Guillous krönika om Sverigedemokraterna, som publicerades igår i Aftonbladet. Vid en närmare granskning av de bloggar länkar till artikeln så upptäcker man snabbt att ett stort antal av dem drivs av Sverigedemokrater, eller av andra med liknande främlingsfientliga värderingar. Går man igenom andra artiklar som behandlar SD, eller exempelvis brott begångna av invandrare, så hittar man ofta dessa länkar.

SD har alltså en till synes relativt stor närvaro i ett forum där flera av de andra partierna fortfarande trevar sig fram. Även om det inte är Jimmie Åkesson själv eller andra SD-talespersoner som står bakom bloggarna, så är det till stor del deras åsikter som kommer till tals genom dem.