Varför så lite fokus på ”Modebloggarna”?

Jerry Silfwer, alias Doktor Spinn, tog sig i dagarna an uppgiften att gå igenom de svenska modebloggarna. Ett bra initiativ tycker jag.

Inom vår ”sfär” får Kenza, Blondinbella och de andra relativt lite uppmärksamhet. De nämns visserligen då och då, som en kort referens eller i samband med att Veckorevyn delar ut något bloggpris. Men med tanke på att dessa unga damer drar fler besökare per dag än många av oss andra bloggare gör på ett år så tycker jag att de borde vara på agendan oftare.

I gammelmedia syns de ofta. Men då i fel sammanhang (läs Aftonbladet Klick). Det är ju inte skvaller jag vill ha, utan analys.

Jag gissar att motivet till ”modebloggarnas” skrala publicitet är att många av oss inte riktigt tar dem på allvar – de hör inte riktigt hemma i vår ”sfär”. Men här måste vi försöka se utanför bubblan. För mannen/kvinnan på gatan är detta exakt vad en blogg är – en slags dagbok eller vardagsbetraktelse.

Så är det faktiskt fortfarande – det är bara att gå ut på en promenad och fråga slumpmässigt utvalda om ni inte håller med. Sen går ju utvecklingen givetvis framåt, och allt fler blir medvetna om att en blogg är ett mångsidigt verktyg som kan användas på otroligt många olika sätt. Men det går kanske inte riktigt så fort som vi ibland vill tro.

Ytterligare en intressant aspekt på ämnet är namnet ”modebloggare”. Precis som diskussionen kring Jerrys inlägg är inne på, så handlar ju väldigt många av de bloggar som går under detta namn inte alls om mode. Är det kvällspressen som är ansvarig för denna felaktiga kategorisering, eller finns det eventuellt någon annan förklaring? Kanske kan vara ett ämne för ett uppföljande inlägg, om någon känner sig manad.

Voddler vill gå i Spotify's fotspår

Spotify har varit den stora flugan på nätet i Sverige det senaste året. Nu ligger också Voddler, en liknande tjänst för film, i startgroparna.

Det har gått fyra år sen starten. Men nu har Voddler äntligen lyckats teckna avtal med stora filmbolag som Disney och Paramount.

– Vårt mål är att bli ett nytt svenskt världsföretag. Vi ska göra allt vi kan för att uppnå det målet, säger företagets VD Marcus Bäcklund till DN.

Lyckas de teckna avtal med alla stora filmstudios, vilket det hintas om i artikeln, så ligger Voddler väldigt bra till. Jag tror att förutsättningarna för tjänster av den här typen är i grunden bättre för film än för musik, i alla fall i Sverige. Vi har generellt en större acceptans för reklam i samband med film än i samband med musik, då vår svenska TV-reklam är ett relativt harmlöst störningsmoment.

Om vi exempelvis jämför svensk och amerikansk TV så upplever jag inte reklamen i svensk TV som något större problem när jag ser en film. I USA har de fler, men kortare avbrott. Detta hackar sönder filmerna betydligt mer. De svenska reklamavbrotten har dessutom en tydligt övergång från film till reklam, vilket de amerikanska ofta saknar.

Den naturliga jämförelsen mellan film och musik i Sverige blir den mellan TV och Radio. Vid konsumtion av Radio är acceptansen för reklam mycket låg. Radioreklam är enformigare och sällan lika kreativ som TV-reklam. Det är svårare att slippa ifrån den, då Radio ofta konsumeras i bilen eller på arbetsplatsen.

TV-reklam blir ofta hyllad och till och med aktivt eftersökt, som t.ex i fallet med ICA-Jerry.

Radioreklam anses dock oftast billig, och förknippas med lokala bilhandlare och annat oglamouröst.