MW-Tips: 11 april

Att prenumerera innebär inte att man läser

Det är bara att hålla med Niclas Strandh. Vill dessutom lägga till en sak – osäkerheten är ännu större när det gäller gratistidningar. Där har läsaren inte investerat något utan troligtvis bara grabbat åt sig ett ex i förbifarten. Det är nog lika sannolikt att detta ex blir använt till att tända grillen eller torka ur skorna som att det blir läst.

Raseri mot Anders S Nilsson

Nilsson har bett om ursäkt offentligt via Newsmill, så den saken bör väl anses ur världen nu. Men jag kan inte annat än sucka när jag läser kommentarerna på Dagens Medias artikel. Hur kan man försvara hans agerande i intervjun? Det är fullständigt obegripligt för mig.

”Varför ska vi skatta för gratis skitgåvor?”

Det är ju naturligtvis orimligt att bloggarna ska skatta för en massa skräp som de inte vill ha. Men det är det väl heller inte det Skatteverket syftar på. Jag tror det är tidigare försök till avdrag, t.ex dessa från Kenza, som har retat upp Skatteverket. För det bästa och mest praktiska för alla parter vore ju givetvis om endast uppenbara inkomster beskattades som sådana, samt att det endast yrkades på avdrag för uppenbara kostnader i verksamheten.

The 15 Biggest PR Disasters Of The Decade

Helgens mest intressanta läsning. Tipstack till Doktor Spinn!

5 Ways Facebook Changed Dating (For The Worse)

...och så helgen roligaste läsning. Speciellt klippet från The Big Bang Theory.

Varför så lite fokus på ”Modebloggarna”?

Jerry Silfwer, alias Doktor Spinn, tog sig i dagarna an uppgiften att gå igenom de svenska modebloggarna. Ett bra initiativ tycker jag.

Inom vår ”sfär” får Kenza, Blondinbella och de andra relativt lite uppmärksamhet. De nämns visserligen då och då, som en kort referens eller i samband med att Veckorevyn delar ut något bloggpris. Men med tanke på att dessa unga damer drar fler besökare per dag än många av oss andra bloggare gör på ett år så tycker jag att de borde vara på agendan oftare.

I gammelmedia syns de ofta. Men då i fel sammanhang (läs Aftonbladet Klick). Det är ju inte skvaller jag vill ha, utan analys.

Jag gissar att motivet till ”modebloggarnas” skrala publicitet är att många av oss inte riktigt tar dem på allvar – de hör inte riktigt hemma i vår ”sfär”. Men här måste vi försöka se utanför bubblan. För mannen/kvinnan på gatan är detta exakt vad en blogg är – en slags dagbok eller vardagsbetraktelse.

Så är det faktiskt fortfarande – det är bara att gå ut på en promenad och fråga slumpmässigt utvalda om ni inte håller med. Sen går ju utvecklingen givetvis framåt, och allt fler blir medvetna om att en blogg är ett mångsidigt verktyg som kan användas på otroligt många olika sätt. Men det går kanske inte riktigt så fort som vi ibland vill tro.

Ytterligare en intressant aspekt på ämnet är namnet ”modebloggare”. Precis som diskussionen kring Jerrys inlägg är inne på, så handlar ju väldigt många av de bloggar som går under detta namn inte alls om mode. Är det kvällspressen som är ansvarig för denna felaktiga kategorisering, eller finns det eventuellt någon annan förklaring? Kanske kan vara ett ämne för ett uppföljande inlägg, om någon känner sig manad.