PR till varje pris

I söndags ringde flera personer i Mazsalaca i norra Lettland räddningstjänsten, och rapporterade att något stort hade fallit ner från himlen och orsakat en eldsvåda på en åker.

Väl på plats fann man en tio meter bred och fem meter djup krater.

Först drogs slutsatsen att det handlade om ett meteoritnedslag. Men när räddningstjänsten fick sällskap av på platsen av experter i ämnet så visade det sig att kratern var skapad av människor. Det fanns spår efter spadar längs sidorna, och slutsatsen drogs att eldsvådan tillkommit efter att smält metal hade hällts ned i gropen.

Det har nu framkommit att det är svenskägda telekomföretaget Tele2 som ligger bakom bluffen, och om detta skriver DN idag. Syftet var, enligt en talesman för företaget för att "muntra upp Lettland och låta omvärlden ta del av andra nyheter från landet än bara dystra rapporter om den lettiska ekonomiska krisen".

PK-floskler, säger jag. Syftet är i första hand givetvis att få publicitet. Det är alla PR-aktiviteter, hur godhjärtade de än framstår som, speciellt när företagets representanter citeras.

Detta är givetvis mer eller mindre vedertaget, och något vi får acceptera. Men när det, som i detta fall, även för med sig extraarbete och extrakostnader för utryckningspersonal så som räddningstjänst, poliser och experter, är det då fortfarande OK?

Att Tele2 står för kostnaderna är mer eller mindre självklart, och knappast något de ska dunka varandra i ryggen för. Men låt oss säga att detta blir den nya flugan i PR-branschen, att varenda byrå och varenda företag vill börja hitta på egna meteoritnedslag och liknande roligheter.

Är det då verkligen önskvärt att räddningstjänst med flera åker runt och jagar påhittade rymdskepp från Mars istället för att göra sitt jobb i sammanhang där de verkligen behövs, där de faktiskt kan spela en avgörande roll i om någon lever eller dör? Räddningspersonalen själva kan ju på förhand inte veta vad som är skarpt läge, och vad som bara är en framtida Spinn-nominering.