Men sen surfade jag in på Nerikes Allehandas nöjessajt Meny idag, och möttes av - ja just det, en helt ny blogg tillägnad årets Melodifestival.
Inget ont om bloggaren, hon har all rätt att älska Melodifestivalen. Jag tänker heller inte kulturelit-larva mig om att det är synonymt med dålig smak att gilla den. Men när media som vanligt gör allt för att bekräfta den "fejkvärld" som Gradvall menar att Melodifestivalen är, så känner jag att jag måste jämna ut oddsen lite genom just detta blogginlägg.
Alla bör läsa Gradvalls krönika, och ägna det han skriver en tanke. Detta är inte en tävling med Sveriges bästa artister. Sen när man gjort det, och därmed kan genomskåda medias hype, är det självklart fritt fram att konsumera hur mycket Melodifestival som helst.
Inlägg
Jag intar då positionen som kulturelit och frågar mig själv, vad säger det om en person om den gillar Melodifestivalen? Jag har svårt att hitta något positivt, förutom prestigelöshet kanske, vilket i sig kan ifrågasättas som positiv term. Sen är det ju intressant att man nästan inte får vara emot den här festivalen i Sverige för då blir man plötsligt 'elit'. Well, jag är gärna elit, i det här sammanhanget.
SvaraRaderaDet är självklart OK att anse att Melodifestivalen är en lägre stående konstform, ur ett subjektivt perspektiv.
SvaraRaderaMin text ifrågasätter dock enbart illusionen media målar upp när de beskriver alla som deltar i den som storstjärnor. Vill bara påpeka att det i princip är en dokusåpa det handlar om - knappast något "SM". Eftersom min blogg handlar om media i första hand så fokuserar jag på detta, och lämnar över recensionerna av själva innehållet till kulturbloggarna :)