Via "jardenberg kommenterar" hittade jag ett intressant inlägg av Brit Stakston som diskuterar politikers personliga närvaro i sociala medier.
Inlägget behandlar främst avsändarproblematiken. Om vi följer en högt uppsatt politikers konto på Twitter, hur vet vi då vem det är som uppdaterar denna? Man kan nog ta för givet att det inte enbart är politikern själv. Men när är det han/hon själv som skriver, och när är det någon vid hans/hennes stab? Stakston använder KD's Göran Hägglund som exempel, och ifrågasätter till viss del dennes strategi för just Twitter.
Det som gör det hela extra intressant är att Hägglund själv faktiskt följt upp inlägget och svarar utförligt på kritiken i kommentarfältet. Han menar på att det i dagsläget finns en tydlig stategi för hans Twitternärvaro, där inga inlägg som är postade av medarbetare är det i "jag"-form.
Det är givetvis ett gott betyg till Hägglund. Dels för att han är lyhörd och lyssnar på kritiken, och utan att slå ifrån sig alltför mycket rättar det som inte stämmer. Men också för att hans svar i sig kan ses som ett exempel på att han förstått vad sociala medier innebär.
måndag 18 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar